I väntan på Godot häromdagen tog svärmor en bild på oss i grönskan. Det blev fint, tyckte jag. Och sedan fick jag syn på hans lilla fejs bakom blommorna och bara ÅH! Tidigare ikväll gick jag in till honom efter att han somnat, bara för att lukta på honom. Det är normalt. Och är det inte det så vill jag inte vara normal. En gång i tiden var den här klänningen lagom. Och med en gång i tiden menar jag inte innan jag födde barn eller så. Den var lagom förra sommaren. Detta satans otyg med klänningar som drar ihop sig på galgen. Indraget tillstånd för klädproducenter som säljer sådana klänningar.
