Vi skulle gå på dop och jag satte ihop min röda kjol med min rosa topp, men det blev för naket med bara toppen. Med skjorta blev det inte bra. Jag bestämde mig för att vara bar men att hänga en kofta över axlarna. Fem minuter innan vi skulle åka så rann svetten eftersom: koftor är varma. Istället slängde jag på mig en väldigt skrynklig grå t-shirt och tänkte:det funkar ju alltid. När vi kom ut ur kyrkan så frågade jag min äldsta dotter, helt glad och stolt som en idiot lät jag, "Vad tycker du om min outfit?"Hon tog ett djupt bekymrat andetag och förklarade att hon hade suttit i kyrkan och funderat på vad det är för fel på mig. Hon visste inte var hon skulle börja men det var det fulaste hon någonsin sett. Och där stod jag och hade missförstått. Jag var ju fräsig? Hennes ord vägde tungt i bilen mellan kyrkan och kalaset och när jag klev ur vägde rosa toppen lätt på min arm. Super-Ellen Ellen är numera konfirmerad. Eftersom mitt konstbarn hade dubbla utställningar så vågade jag inte be henne göra ett kort, men istället för att köpa ett kort så gjorde jag ett eget. Vad *snällt.* Att sitta i kyrkan är inte för alla. Dagmar hade varit smart. Hejhej resten av familjen. Mormor och morfar fick massage. Elin hade på sig sin snyggaste klänning, tycker jag. Pappa hittade en båt att titta på, prata om. Tre nyanser av brunt och en outfit som får ögon att spontanblöda. Allas mammor på Facebook. På kvällen tittade vi på Eurovision och jag var så stolt över KAJ som om jag burit dem i mitt österbottniska sköte. Arvid frågade om vi hade en bastumössa och jag visste inte ens att bastumössor fanns. Jag har inte odlat en finsk humorgrupp, men de här, de är mina!
