Jag skulle skriva om gästtoaletter men märker direkt att en bisats kommer över mig. Kan alla bara sluta med doftljus? Ingen älskar parfym mer än jag, INGEN. Jag älskar toppnoter och hjärtnoter och basnoter och jasmin och neroli och vetiver och läder och sillage och tobak och dry down och ALLT som rör parfym. Jag älskar parfym, men att spruta doft i nacken på sitt radhus. Så dumt. Home fragrance. Jag lider inte av migrän, men för att slippa doftljus kan jag ljuga ihop något. Ett hem ska lukta hem. En blandning av personerna som bor där. Såpa och rent och tvättat och sådant är givetvis välkommet men inget måste. Ibland när Jasmina kramar mig så säger hon att jag luktar som vårt hus eller som mina barn. Det är så hemskt och så fint på samma gång. Men doftljus. Jag antar att det ska vara lite fancy; att man genom att köpa ett doftljus från Byredo som kostar mer än själva amorteringen på huset så leker man lite överklass i Vasastan. Det är något med att härma de rika för att få en liten bit av himlen, som charkbricka eller walk in closet, det väcker något i mig, oklart vad. Och det säger säkert mer om mig än det säger om folk som äter charkbrickor alldeles oavsett om de bor i Mörrum eller på Västmannagatan.Men för mig, och mina fördomar är de enda som är av betydelse i den här bloggen, så är det med doftljus som det är med sköljmedel: det är lite låg nivå. Jamen ursäkta och förlåt och excuse men doftljus är så himla löjligt. Med det sagt så har jag ett. Det kommer från Van Cleef & Arpels och jag tänder det ibland . En gång om året, när det är kalas eller så, tänder jag det och ställer det så att det ska drabba så många som möjligt. Efter en stund säger min svägerska Johanna att hon har blåst ut det eftersom hon fick migrän. Och vem vet om hon ljuger ihop något eller talar sanning; hon har ju rätt. Jaja, poängen med det här inlägget är i alla fall att du ska skaffa belysning som älskar dig lika mycket som den på Sveriges Radio Kalmars gästtoalett.
