Ska strax berätta om vår roliga resa till Polen, men först lite väsentligheter. Ibland tänker jag att det är jag ensam som bär ansvaret för klimatförändringarna. Att mitt livslånga letande efter ett par jeans som passar min kropp har surat ner hela planeten. Det är så patetiskt. Hur svårt ska det vara? Varför är jeans så jobbigt? Det är en världslig sak som förvandlas till världens sak. Alla jeans jag har köpt och gett bort. All tid jag har lagt ner på att hitta en modell som passar min längd, min midja, min rumpa och mina lår. Ingen har en rakare kropp än jag. Så varför inte bara köpa ett par raka jeans och så är det klart? Haha! Jeans ska sitta snyggt bak, snyggt fram, snyggt från sidan, vara sköna och just det: de får inte töja sig för mycket, och hur vet man det innan? Det gör man inte. Så jeans är det svåraste plagget av dem alla. Svårare än att hitta bh, svårare än allt. Förhoppningsvis har jag nu köpt mina allra sista par jeans. Dyra som snusk, men också sköna som snusk, som flickan sa. Hope Krissy heter de.
