Pappaledig dag. Och i morse sov han när jag gick. Kramlös cyklade jag med hans storebror till förskolan. Kramlös cyklade jag till stan där alla kaffesäljare gått samman för att göra mig kaffelös. Glömde dricka eftermiddagskaffe igår, ett dygn utan koffein och huvudvärken smyger sig på. Kramlös och nu även kaffelös cyklar jag vidare till biblioteket där personalen såg mig komma och låste dörren. Det eller att de inte öppnade förrän klockan nio. Satte mig på en bänk och tidsinställde Fredagshus. Cyklade vidare till Jasmina och fick starkt kaffe. (Mårten och Jasmina tolkar måttangivelserna som så att står det "5" så tar de fem paket kaffe.) Fick en kram av Jasmina men kände mig fortfarande kramlös. Ni förstår, jag tror att han känner att jag ska åka till biblioteket. Han liksom trycker sig mot min kropp, gnuggar sin kind mot min, kramas hårt de dagar Joachim ligger kvar i sängen och jag försöker kliva ut på golvet. Man ska inte hålla på och tro att det är något speciellt med ens barn. Och det gör jag inte. Men han vet. Kanske också för att han är över ett år och att jag säger att jag ska åka. Men ändå. Han känner det i sin kropp. Intuitivt. Jag känner i min kropp att det är skönt med lösa kläder. Stora jeans, stor tröja, stora kängor och stor väska.
