Få människor packar så bristfälligt men samtidigt överflödigt, som jag. Jag börjar lägga ner tvättade plagg en vecka tidigt, sedan fyller jag på. Och på slutet panikslänger jag ner mer kläder. Jag orkar aldrig börja från början och kolla vad jag har mycket av och vad jag eventuellt har inget av. Detta gör att jag har hamnat utomlands med elva blusar och noll nederdelar. Jag är Kalle Anka med stjärtfjädern bar. Jag kan inte planera packning, så då låter jag bli. Och försöker säkra upp genom att ta med jättemycket. Sjutton snygga klänningar när jag ändå bara går runt i fuktiga badkläder och en kaftan. Men den här gången skulle jag resa utan Joachim, vilket innebar att jag var tvungen att ta alla Gosses grejer i min väska. Så nu skulle jag vara riktigt smart. Och vad väger mest? Skor. Och man vill ju ha ett par skor till varje tillfälle. Så då gör man såhär: Ett par sandaler (Kavat) och ett par espadrillos (Blankens). Båda paren funkar till precis allt. (Man reser i sneakers) Jag är så nöjd med min smarthet. På plats köper man en hatt. Sedan behöver man inte fixa håret. Alls. De här sandalerna växer på mig. Sköna är de också, trots en extremt tunn sula. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Aldrig, aldrig, mer packa ner höga klackaskor "eftersom man vill vara extra fin till middagen på kvällarna". Man äter ju bara upp i ett glufs och går tillbaka till balkongen. Hej då pumps. För alltid, skulle jag tro.
