I måndags gick jag på Feminas årliga Feministagala och jag gjorde inte ens en ansats att tänka klänning. Min stora vida kjol känd från bland annat Elins bröllop måste användas och jag kan ju inte ha den på en tisdag och liknande. Jag kan kanske inte ha den varje stor fest livet ut. Men hälften av dem, till att börja med. Till denna kjol köpte jag en begagnad topp. Jag duschade och tvättade håret tre timmar innan taxin skulle komma. Jag glömde raka mig i duschen, men det händer bara varje gång. Så jag får stå som ett offer böjd naken över handfatet och fippla med handtvål och engångshyvel som är flergångs. Efter rak-skrap-gröpet sminkade jag mig långsamt och noga. Och så satte jag upp håret. Så här. Men sen rev jag ner det eftersom jag fick komplex över utförandet. Jag lever i knut. Men kan jag göra en knut så fin att den tål att fotograferas från alla håll? Håller den för fin fest? Jag tyckte inte det. Foto: Karin Törnblom/FeminaLåt mig säga ett par ord om att stå här, gå här. Man måste öva. Eller, det måste man inte alls. Men man gör klokt i att stå framför spegeln för att åtminstone komma fram till hur man inte ska stå. De säger att bilder lever för evigt på internet och det tycker i och för sig inte jag eftersom jag aldrig hittar bilder när jag letar efter dem. Men det kan vara bra att posera som om bilden kommer vara det första någon ser när de söker på ditt namn. Posera så att din bild inte är det första som dyker upp när någon söker "världens fulaste hund."Det är inte jobbigt att stå framför fotografer. Det jobbiga är alla andra. Som ser på. Som ser på när man leker Top Model. För det är det enda sättet att bli bra. Det eller att vara glad och avslappnad. Jag var stel och försökte se sexigt sval ut. Men det som hände när jag stod där var att munnen började rycka som den kan göra när man anstränger sig. Här behövs ingen ansträngning. Bara glädje med denna kvinna. Two sisters! Jag och min lillasyster. Jag tror att Arja är ung därför att hon är glad och ler. Inte oroar sig. Inte låter andra människor styra eller påverka henne. Hon bara är. (Jag tror att det hjälper om det man är, är Arja.)Och då är man tjugoåtta på det sjuttionionde. En gång hade vi samma förlag så jag tänker kalla henne en kollega. I mammas bil spelades kasettbandet Högt över havet. Tio låtar när jag var tio år. Tio texter som lever sitt eget liv i mitt barnhjärta. "Sorg andas inte min sångFast jag dig miste en gångJag fick ju gåvan att gåMinnenas vägar just dåRosor, miljoner, miljoner av rosor strörDofter i vinden som kärleken stundom görMinnena, minnena ger mig en doft igenDen som jag fann hos den första kärleken"Sjöng jag, och kände mig finskt vacker och vemodig över rosorna och den första kärleken som jag inte hade mött än och således inte funnit en doft i. Så länge hjärtat slår och Dansa dansa är två andra karameller. Men. Jag vill leva i Europa är det bästa jag har från Arja. "Jag såg in i backspegelns immaMin blick var ganska betrycktDen sa: "Det finns flera millionerSom lever i ständig flyktInte bara från sina länderUtan från en hel kontinentSkulle du kunna leva som demUtan rötter, på vandring jämt?"Jag sa: "Men de kan vända tillbakaKomma hem igen en dagI en framtid när allt är förändratDeras bit av jorden finns kvarMen med den kontinent där vi leverRepeteras en tragediDär författarna kallas strategerOch de som dör i slutet är vi"Jag vill leva i EuropaJag vill älska och sjunga härJag vill skratta och gråta och dansaJag är yr och förlorad och kärNär jag tänker på hela EuropaOch på oss som hör hemma här"I höjd med Deras bit av jorden finns kvar börjar jag gråta. Oftare än varje gång. Jag vill leva i Europa, jag vill vara som Arja och den nionde ska jag rösta som mig själv. Foto: Anna Hållam/FeminaFlickorna från Småland. Femina kulturs Emma Gray Munthe. Fredrik Eriksson hade komponerat en helvegetarisk meny. Det är så ljuvligt att inte behöva vara vegetarianen. Alla åt samma mat och allt var fem plus. Särskilt den stökiga blomkålen till varmrätt och särskilt den vackra pajen till efterrätt. Vårt bord fick en för mycket och den tog jag med hem till Birgitta som dog av lycka och glädje. Jessica Blockström Hember och Jennie Sjögren och goodiebags. Färska blommor som jag inte kunde ta med på tåget så de fick Birgitta också. "Jag är så lycklig!" sa Birgitta och kände ännu mer lycka och glädje. Maria Sur borde ha vunnit Melodifestivalen. Hon skickade en hälsning till ett av mina barn, så nu har hon i alla fall vunnit mitt hjärta. Nere vid toaletterna sprang jag på Zinat Pirzadeh och henne kan jag posa för. Glad, sval, avslappnad, allt på samma gång.Feminista var en så fantastiskt fin kväll, inte minst tack vare de sju värdiga vinnarna. *Kjolen ligger vikt i sin plast högst upp i garderoben.