Det gick så fort. Julen, men också hans första år. Om tre veckor börjar han på förskolan. Jaha, det var den bebisen. Varje gång är det som att få en påse godis och plötsligt är det bara en tom påse kvar för allt det goda är på en kommunal inrättning. Påse tom, hjärta fullt, han går runt och pillar med allt, särskilt järnspisen. NAJ! skriker morfar men han låtsas som att han inte förstår, det lilla godiset. Då och då slår mamma upp ett fönster i en vägg. Varje gång säger pappa NAJ! men mamma låtsas som att hon inte pratar svenska och sen är pappa ett surt godis. Hur kan jag tydligast förklara för er hur dåliga familjebilderna blev? Kanske genom att konstatera att den här var den bästa. Och så något om att ha två barn och att ha fem, hur det har fungerat för mig:När tjejerna var små föregicks julen av planering. Stress. Och inte bara stress, det var som om min inre kvinnokärna fått för sig att jag skulle dra en plague över our house om jag inte hade söta rena barn i nya matchande outfits. Det var viktigt för mig. Och jag vill inte förakta ett sådant tänk nu. Jag tycker att det är fullt rimligt att liksom vilja pynta sina barn en stackars liten dag om året. Men nu. Sönerna har på sig i tur och ordning: Joachims femton år gamla skjorta, som är för liten, till detta jeans. En ärvd skjorta som är somrig och ett par byxor som är tio centimeter för korta. En ärvd blekt skjorta, till detta för små jeans. Och hade det då inte varit charmigt om jag var helt Je ne se quoi om saken. Det var jag inte. Jag slog ut med mina tomma armar och ropade ohörd att nästa år ska jag TAMEJSATAN KÖPA KLÄDER SOM NORMALA GÖR NÄR DET ÄR JUL. På juldagen provade jag min nya pyjamas som bara är rätt längd om jag bär den på höfterna. På annandag jul la jag en Q10-mask som jag hade köpt på Lidl i Ronneby. Om jag dör nu så kommer ingen tycka synd om mig för man lägger inte en mask man köpt på Lidl i Ronneby. Man köper en mask på Lidl i Ronneby, säger Titta jag köpte en mask på Lidl, så sjukt! och sen kastar man den i soporna. Ingen minns en fegis, men alla minns en modig en som brände bort sitt ansikte, så tänkte jag. Det frätte rejält på kinderna, det gjorde det."Är jag ung nu?" frågade jag Joachim och det tyckte han absolut. Vi passerade ett husbygge och blev lite irriterade på att det inte fanns några fönster så att vi kunde råka titta in från vägen. Det är så spännande! Som Hemnet men inte till salu. Så mycket mysigt och härligt som ska hända i det här huset. Dagmars jacka är den snyggaste jag har sett, så mycket mysigt och härligt ska hända i den 2025. Och på tal om det nya året, visst vill ni uppleva det tillsammans med mig och Clara? Vår älskade podd som bara blir bättre och bättre, växer varje dag, börjar inte förskolan om tre veckor, blir kvar i godispåsen, räcker hela veckan och sedan kommer ett nytt avsnitt. Och på onsdag kommer nästa avsnitt! Det handlar om Matilda Djerf, kroppar som är snygga på framsidan, Zara, pengar, brist på dem, sommarstugor och löften, pensionssparande, brist på sådant och klänningar så fula att änglarna gråter.Här börjar ni prenumerera, förslagsvis nu, så att ni är redo eftersom detta avsnitt och nästa bara är för prenumeranter, vår gåva, vårt kärleksbevis till de som är med oss. Och som vanligt gäller: ingen uppsägningstid och när ni är igång så kan ni lyssna i den spelare ni föredrar, och nu kan ni till och med lyssna i Spotify. Jag och Clara är den stora påsen med färska vingummin och i botten ligger ingen trist utfyllnad i form av skumsvampar som smakar Lidl.
