SE. Den här är säkert jättedålig, tänkte jag. Men så såg jag en recension där den fick fem av sex och att den var "oväntat bra."Jamen då så!Jag rekommenderar den här serien född ur piss för alla som vill skratta så att ni nästan gråter. Ett varningens finger om att ni måste se den ensamma: om ni ser den tillsammans med någon annan så kommer ni inte kunna se varandra i ögonen igen. Det är svårt att inte känna sympati med huvudpersonen som ju ser ut som snällaste pojken på förskolan, han som aldrig slog tillbaka och som slutade med mysbyxor sist. Synd då att han har samma omfång i sitt skådespelarregister som ett blöjbarn. Hela rollistan kryllar av skådespelare som ser ut som Ullaredkopian av en fenomenal skådespelare som redan finns men som den här skitproduktionen inte hade råd med. Ni ska få en scen. Huvudpersonen Peter räddar av en slump ett tunnelbanetåg från en bomb. Och ni vet vad som händer då: Man blir rekryterad av Vita huset, för så fungerar det. En av Vita husets chefer kallar Peter till ett möte på djurparken innan den öppnar, "för djuren piggar upp morgonpromenaden" förklarar chefen. Då berättar Peter att han inte har varit i djurparken på tjugo år och att han som barn bråkade med sina föräldrar om vilket djur de ville vara."Vilket valde du?" undrar chefen. "Björn", svarar Peter "jag var mobbad.""Och ingen ger sig på en grizzlybjörn, I get it", säger chefen. De står vid lejonens inhängnad och höga chefen berättar om jobbet (Peter ska svara i en svinviktig telefon) och när de skiljs åt så säger chefen:"Du svarade fel förut. I naturen är björnar och lejon ståtliga, starka och så vidare, men här är de bara stora husdjur. Här inne borde du vilja vara en annan varelse. Den som avgör när de sover, vad de äter och vem de sätter på."Kameran klipper till djurskötaren som skramlande låser lejondörren. "Kärringen med nycklarna", säger chefen. Och det här är allt ni behöver veta. Ta nu måndagen som en djurskötare. Var kärringen med nycklarna.
