och Joachim hade sett på nätet innan vi åkte att Juholt skulle hålla presskonferens i Oskarshamn. "Uh oh" tänkte vi. När vi lämnat flygplatsen och satt i bilen vred vi på Studio Ett. Och mycket riktigt. Det är så pinsamt. Man skäms ju som om man hade en unge som slagit en annan unge i trynet så att alla sett. Som om alla människor i ett stort rum sitter och tittar på en och tänker: vad är det för fel på den där ungen och hu vad den där mamman har misslyckats. Så känns det att vara socialdemokrat. Om man nu har oturen att vara det. Så en klick rosésossar ska sitta och oja sig över buskisfarbrorn och sedan räva bakom hans rygg tills han inte står ut längre? Är det så det ska vara? Så trevligt. Lycka till socialdemokraterna. Lycka till näste man till rakning. Lycka till med att få mer än 23 procent när man beter sig som svin. För frågan är ju: Om inte partiledaren kan lita på sitt parti, hur ska då väljarna kunna göra det?
