Jag läste SvD's Perfect Guide om paret Ahndoril och kände absolut ingenting. Michaela Bleys var extrem på ett mycket underhållande sätt, jag fick feeling och skrev den här. Men Ahndoril, jag vet inte, de hämtade barnen vid skolan, åkte till landet, lagade mat som barnen inte ville ha, hade lite tråkigt (jobbade) och åkte hem. Jaha. Men på nätet rasar det. Läsare är provocerade, krönikörer försöker förklara varför läsare är provocerade. Och jag förstår ingenting. Blir ni lockade av en karl som byter om till vitt, somnar i soffan och vill skriva bok trots att det är helg? Och frukost gjord av barn? Hejhej disk upp till taknocken. Vem är avundsjuk på det här? Är det bara jag som är så himla himla nöjd och glad med mitt liv? Och vad i hela helvetet är sojakött?
