En gång när jag åkte tåg från Stockholm så hjälpte jag en äldre dam som inte hade låst dörren till toaletten. Tänk om någon sliter upp dörren och där sitter hon. Man måste vara försiktig med gamla hjärtan som är på gränsen till snörp. En stund senare plockade hon upp min resväska och skulle gå av. Det var en slump, jag säger er att det var hundra procent slump att jag såg henne och kunde säga till henne att hon tagit fel väska. Hon hade krullat presentsnöre på sin väska för att känna igen den, och ändå. Sedan den dagen är det skräck, jag säger er att det är hundra procent skräck att någon ska gå av med min väska. Inte för att de är onda och tjuvaktiga, en olycka händer så lätt och är det verkligen det mest fruktansvärda en människa kan erfara att bli av med sin väska? Nej, det är det inte, men det finns psykologiska mekanismer som jag inte tänker gå in på när det är fredag och jag sitter på tåget i en skjorta som skulle kännas luftig men som nu har svett över hela ryggen och två kaffefläckar framtill. I livets hav är jag en tant som kissar bakom öppna dörrar. När jag klev ombord tåget så tog jag med mig väskan in i första klass, det finns gott om golvutrymme där och då är väskan inte i vägen för någon. Den är för stor för att läggas på hatthyllan och bagageutrymmet ligger i en annan vagn. Precis när jag ska sätta mig ner kommer konduktören och säger "Väskor har vi i bagageutrymmet." Hon säger vi men hon har ju ingen väska där. Jag vet att det finns regler och regler är till för att följas. Det luktar ett men. Men vet ni vem som tar ansvar för min väska om den försvinner när jag inte ser den? Ingen.SJ kan begära att jag ska ha väskan där jag kan förlora den men om den försvinner så får jag skylla mig själv. Jag gillar inte den uppgörelsen. Och nu är jag två minuter från Kalmar och jag har inte sett väskan sedan Linköping. Om ni tror att jag har fått något gjort så har ni inte förstått att när jag säger hundra procent skräck så menar jag inte nittioåtta procent skräck. Nu börjar folk samla ihop sina pinaler. Det är fredag och de är förväntansfulla. Kanske står det kära personer på perrongen och längtar. Det är vackert väder, kanske ska de grilla ikväll. Åh så skönt att vara hemma, kanske de säger. Jag har saknat dig, kanske de får höra. Jag har bara en tanke.
