"Jag måste bara skriva och tacka dig för att du är du, Malin. Jag är just nu gravid i v 18 med första barnet och har just läst ”En mamma blir till”. Ett enormt TACK vill jag ge dig för att du tog dig tid att skriva den boken och valde att dela med dig av denna heliga skrift till oss andra kvinnfolk som vankar runt och tänker på precis samma saker. Jag skrattade och grät och skrattade så jag grät. För satan i gatan vad du sätter pricken över i:et och får bägaren att rinna över och spikar igen hela jäkla kistan med dina beskrivningar av bebislängtan och graviditeter. Att få ta del av hur du så ärligt och öppenhjärtligt och utan krussiduller delar med dig av dina erfarenheter har avdramatiserat precis allting som jag tidigare gått och nojjat och oroat mig för (allt från missfall till påbajsning och snippsprickning). Efter att ha läst din bok känner jag ett lugn i att ingenting av det jag oroar mig för går att påverka, utan nu ska jag istället försöka lägga energin på att faktiskt njuta av det fantastiska som händer inuti min kropp. Och så var det med det. Tack!Agnes" * Så ska en kväll avslutas. Senast för tre sekunder sedan funderade jag över vad jag gör och varför jag gör det. På grund av jobbigheter som uppstod idag. "Tänk att ha ett vanligt jobb" tänkte jag för tre sekunder sedan. "Tänk om jag skulle skola om mig till läkare? Joachim får dra in pengar ett par år, det löser sig" tänkte jag. "Man får så himla mycket cred när man skolar om sig till läkare sent, trots att man har cool karriär. Som Bea Uusma!" tänkte jag. "Men tänk om någon dör? Är inte det också en jobbighet?" Jo, jättejobbighet. Jag mådde dåligt för tre sekunder sedan. Och så läste jag Agnes kommentar. Och hela jag förvandlades till ett enda stort NÅGON ANNAN FÅR VARA LÄKARE OCH ANSVARA FÖR LIV OCH DÖD, FÖR DET SKA INTE VARA JAG! För tre sekunder sedan, misär. Sedan kom Agnes. Och så blev det bra. Tack älskade pussegull-Agnes och alla andra som skriver vackra mejl. Om ni inte har förstått hur mycket det betyder för mig så hoppas jag att ni förstår det nu. Hallå, jag avstår liksom läkaryrket och Bea Uusma-faktor för er skull. Puss och godnatt från provhytten! H&M sa att jag som trogen kund får sova över. Hur snällt var inte det?
