Sofia: "Mitt värsta när barn skriker är att jag inte vet om de på riktigt har det bra. Som den där pappan du såg, Malin, som sa att tomten tar bort alla julklappar nu för att du skriker. Utan förvarning. Händer ju av och till att man ser föräldrar som går över gränsen med sitt skrikiga barn avs hot/språk eller ta hårt i arm och det gör mig förtvivlad. Såg en mamma lappa till sin gapiga son en gång."Tack. Det är alltid lättare att vara förälder till andras barn, alltid. På grund av den bortkopplade känslan och på grund av: när dagen blir till kväll så var det inte ditt ansvar. Det är också alltid roligare att diska hemma hos någon annan. Varför är det så? Vi ska ta varandras disk och vi ska hjälpa varandra med barnen. Jag är så imponerad av alla som finner sig i svåra situationer och agerar direkt. Hur många gångar har jag inte kommit hem och ångrat att jag inte gjorde något. Att vara obekväm är alltid bättre. Varje morgon frågar han efter sina springskor. Men han har fortfarande de fodrade gummikängorna att klafsa runt i. Någon gång i februari upptäckte vi små sprickor i gummit men jag köper inte nya vinterskor så här nära våren. Om ni undrade hur jag tänker kring sådant. I söndags tvingade jag ut det enda barnet jag har naglar till att tvinga. Ut i ljuset tvingades han. Reaktionen är alltid densamma: "Nu är det dags att gå ut."Han far upp och far fram i resonemanget. "JAG VILL BYGGA LEGO!"Han är inte dum, han förstår att lego är något nyttigt och sunt. Om jag föreslår legobygge så glömmer hon det där med utomhus. Men ut kom han och jag drog fram gungstolen ur gömmorna och löste Barometerns Veckans stad-korsord med tumvantar och nödställt geografiskt sinne. Jag räknade minuterna, barnet fick skjuta vattenpistol på fönstret, dra ut alla sina dinosaurier och sen var det klart. Jag vände inåt, tvättade vittvätt i bikarbonat och bakade rostbröd och torkade min miljonte köksbänk.
