Det var en gång när pappa fyllde år medan gula löven låg överallt och ingen frös. Jag vet inte hur det ser ut på insidan när pappa väntar på kalas, jag vet bara att jag inte vill vara mamma. Så fort vi har stannat bilen så kommer han ut på trappan som ett nervöst och stressat och lyckligt litet barn-hjon. Liksom varenda fyraåring vet att man måste vänta tills gästerna knackar på dörren. Han Kan InteHållaSigOch det har jag ärvt av min far. Jag kan inte hålla mig när han inte kan hålla sig. GÅ IN IGEN TRÖGSKALLE. Och grattis på födelsedagen och kram. Men liksom snälla. Han har inte blivit längre sedan sist, det är bara så svårt att vänja sig vid att ha ett barnbarn som man kan hissa födelsedagsflaggan i. Och se vem som var där! Och nu blir det pekbok. Gömma sig. Bli hittad. Gömma sig svårt. Bli rädd för gömmaren. Bli orädd igen. Samkvämet medan mamman styr. Syskonkärleken under bordet. Det inte fullt så varsamma hanterandet av kusin. Jag äter sällan tårta eftersom jag inte tycker om det. Sött, sliskigt och för mycket grädde. Men, när mamma gör tårta med ananas och lager med struktur, då är det gott på riktigt. Ska be om recept vid tillfälle.
