För ett par timmar sedan gick jag ombord på tåget mot Göteborg. En barnvagn, en bebis och fyra väskor. Och en syster för all del. Jag gick in med två väskor och sedan gick Elin in med resten och la undan på hyllorna. Jag tog vagnen med bebisen i. Fyra krångliga trappsteg upp till tåget är det. Och två meter, två, står fyra män i SJ-uniform. Nej, jag ändrar mig, det var en och en halv meter. Jag krånglar med vagnen och studsar upp den över trappstegen. Och här kommer dagens mattetal, för er som älskar hemläxor: Om en mamma försöker få en barnvagn ombord på ett tåg och fyra SJ-män står och ser på, hur många av dessa män hjälper då till? Rätt svar är ingen. Jag är förvånad att de inte gick och hämtade popcorn. Hur i HELVETE kan man stå och se på? Jag vill skriva olämpliga saker nu, så därför väljer jag att avsluta abrupt så att jag inte skriver mig olycklig. Tack SJ-män, tack för ingenting.
