Jag såg i kommentarsfältet i Claras blogg att man ska sluta dricka kaffe om man vill ha en bättre cykel. Jag vill alltid ha allting bättre, men kan man verkligen sluta med kaffe? Kommer jag få ta hand om magen? Kommer jag bli accepterad i sociala sammanhang? Hur många dagars huvudvärk kommer avvänjningen ta? Kommer jag tycka att det är lika roligt att stiga upp på morgonen om jag inte har kaffe att längta efter eller är det där bara en konstruktion som jag har konstruerat i framåtstupa huvudläge?Idag släpptes ett nytt poddavsnitt som jag har valt att beskriva så här:"Din Clara sol går åter opp och lyser på Zara Larssons nya topp.Din Clara sol lär känna sitt flöde, funkar när känslorna ligger öde.Din Clara sol går åter opp, att ha PMS är livets marigaste lopp.Din Clara sol skiner på Malins nya villa men sedan satt hon stilla.Din Clara sol bländar Carolyn Bessettes byxa, vi hugger ner illusionen med en yxa.Din Clara sol går opp på Mölndals torg men sänker sig alltid i Göteborg.Din Clara sol går åter ner och sedan sa vi nog inte något mer."Veckans avsnitt är gratis, finns tillexempel här och jag skulle bli så glad och, tror jag! mindre trött om ni lyssnar. Om det var någon som undrade så har jag inte sovit så bra i natt. Ett par timmar eller så och under de timmarna hade jag underhållning i form av fruktansvärda mardrömmar. Jag vaknade i en inandning och tittade på mobilen, startade om Horace Engdahl i Söndagsintervjun. Jag tror inte att mardrömmarna var Horace fel, men helt säker kan jag givetvis inte vara. Min temugg med en halv liter vatten tog slut vid fyra för så mycket skräck svettades jag tydligen ut. Dagen har jag ägnat åt att ta en promenad i solen, äta fyra knäckebröd som en sen frukost, göra ströjobbsysslor som att mejla, skicka fakturor till revisorn och förbereda mig på en av mitt livs lyckligaste dagar som är imorgon. Runt lunch gjorde jag det lilla förtroenderycket på två sticklingar som tyvärr följde med upp. Ruttna rötter och besvikelse. Sen blev det eftermiddag, det var nyss, och huvudvärken kom över mig. Ni vet när man är så trött så att det svider i ögonen och stramar i huden? Den tröttheten kom också över mig och med den oron, ångesten och stressen. Vilket brunt och sött Kinderägg av mys. Sen hände under en halvtimme följande: Ett barns kompis ringde på dörren och undrade om mitt barn ville följa med ut och leka. I solen. Som förr i tiden!Sedan kom mitt mellanbarn hem och sa att han hade bestämt sig för vad han vill läsa på universitet som han har besökt idag. Sen fick jag ett meddelande från personal på mitt yngsta barns skola att barnet hade sagt något som var lika delar roligt och gulligt. Sedan fick jag ett sms från ett barn som jag längtar efter och som kommer hem i morgon.Sedan kollade jag hur mitt äldsta barn mår, hon och hennes kille har varit sjuka. Jag frågade igår om de behövde något och de svarade "frukt." Så efter mitt möte åkte jag förbi och lämnade en påse med ananas och mango och kiwi och Proviva och frallor och skivad ost eftersom man inte ska behöva hyvla när man är försvagad. Mitt barn blev mycket glad och överraskad och tacksam för det som låg i påsen. "Oj, tack!" sa hon och jag tänkte:Åh mitt älskade hjärta, det här är den lätta delen av att vara förälder. Tänk om man kunde kasta en mango på det andra.
