"Alltså DU ÄR DEN ROLIGASTE jag vet! Varför bloggar du inte oftare?? Varför har du inte Sveriges största blogg?? Jag fattar inte! Stor kram och tusen tack för att du åtminstone skriver då och då! Ps: Skulle med GLÄDJE betala för din blogg!!"Svar: Jag bloggar inte oftare eftersom jag väntar in kommentarer som din. Jag har inte Sveriges största blogg eftersom jag inte är för alla. Jag är för finsmakarna. Här går en av mina finsmakare och letar efter en hylla att ha målarprylar i, penslar och tubar och sådant. Jag känner ingen som har så många hyllor. "Jag ska köpa en hylla", säger hon varje gång vi ses och det är ganska ofta eftersom hon är ett barn till mig. Sen köper hon en hylla och sedan slukar hennes ganska lilla lägenhet ännu en möbel. Här har vi att göra med en kappa som jag hittade second hand och blev så lycklig över. Det måste vara en siffra för lite, tänkte jag. Perfekt skick, helt märkes, lyxig. Hurra, nu förändras allt! tänkte jag. Samma sak varje gång. Det här är plagget som gör mig: Lugnare i själenSnyggareMer tillfredsNöjdGladTacksam ÖdmjukKappan hämtas ut, en arm i här och en arm i där, lyxigt foder också, den är finare än jag hade kunnat ana!Men så går mycket lite tid och inget av det där omvälvande jag hade räknat med händer. För det var bara en kappa. Det spelade ingen roll att det var Part Two, att den var som ny, att den var jättesnygg och att jag letat efter en mörkblå kappa i just den längden. Det hjälpte inte ens att den hade väldigt långa ärmar vilket aldrig, aldrig någonsin, händer min kropp gjord av orangutang. Det var bara ett plagg. Jag blev inte lyckligare.Jag blev inte mer färdig. Och en stor anledning till det här är inte att jag söker inre frid på fel ställen. Istället lägger jag skulden på alla dem som inte kommit fram till mig och sagt att jag har en vacker kappa. Hur är folk uppfostrade? Varför har ingen stoppat mig med en hand på axeln, sagt"Alltså du har DEN VACKRASTE KAPPAN jag har sett!" Varför har du inte på dig den oftare? Varför har den inte blivit utsedd till Sveriges snyggaste kappa? Jag fattar inte! Stor kram och tusen tack för att du åtminstone visar upp den då och då! Ps: Skulle med GLÄDJE betala för att titta på din kappa!!"Ej uppmärksammad går jag runt i samhället, mitt i bland er, min kappa från Part Two med långa ärmar och lyxigt innefoder. Jag brukar säga att jag absolut inte ska gnälla eftersom jag inte gör något när det är jul. Men det är inte riktigt rättvist mot mitt inre kvinnobarn av tilltufs. Jag bakar tillexempel lussekatter med mina barn. Jag har behandlat mitt femte barn som en bebis och det är därför han är åtta år och gör en lussebulle som är "mamma och hennes bröst." Och se så chosefri och härlig jag är när det är tisdag och Joachim har styrelsemöte och HUR MÅNGA STYRELSER FINNS DET I VÄRLDEN. Först skjutsa till en fotboll, sedan köra hem, sedan skjutsa till en annan fotboll, sedan köra hem, sedan hämta på en fotboll och sedan på en till. När lagarfolkmatnär detär så här?Och varför vet inte jag det som har haft barn i så många år? I någon av hämtningarna sprang vi in på Ica där barnen fick välja något från frysdisken. Sjuttonåringen ville ha tre Billys, åttaåringen ville ha tasty bites, vad det nu är, jag tog en lyxigare slags pizza med fem ostar. Tolvåringen ville inte ha något från frysdisken eftersom allt är äckligt. "Vad fånig du är", sa jag och sen satte jag tänderna i mina fem ostar och det är så märkligt för den smakade inte ens som en ost. Den här pizzan är vad som är fel med världen. Jag menar allvar. Jag brukar prata om att jag inte kan laga mat, att det är så svårt, men jag är liksom inte en professionell pizzafabrikör. Hur kan man vara i pizzabranschen och inte lyckas göra ett pizza som ens påminner om en pizza? Jag menar, den ser ju ut som en pizza men det gör ju ett fotografi på en pizza också. På min sista hämtning den kvällen låg pizzan som en sorglig bukboll av ost som smakade som baksidan av en bok. Nu tror ni att jag ljuger och det gör mig detsamma: Jag knöt händerna om ratten fem i två och sa högt ut i ensamma bilen "Aldrig mer, det här var sista gången. ALDRIG ALDRIG MER, ALDRIG."Jag lugnade ner mig, blinkers åt vänster och ut på motorvägen som smakar mer vitlöksost än det som låg på Dokter Oetkers pöl av piss. Och just som jag svängt in vid den upplysta fotbollsplanen och spanade efter ett två långa ben i röda shorts så kom jag på det. Jag är en finsmakare.
