Minns ni när man var ung och precis hade fått sitt körkort och såg tankslangen som en fiende? Inte "där hänger en slang med drivmedel som gör att jag kan komma lite längre fram på vägen" utan "där hänger den diaboliska gummiormen som jag inte vågar ta i och helst frågar en vuxen man om hjälp." Lite lever det väl kvar antar jag, eftersom jag kör tanken tills det bara ligger ett tunt lager av etanolpuder längst ner i en hostande tank. "Malin varför tankar du inte?" vill Joachim veta. "Oj, är tanken tom?" Smooth. Nu ska jag berätta hur jag glider fram till min lokala gasplats och tar mig an tankningen som om slangen är en glittrig mikrofon och jag är Beyonce. Jag gör exakt likadant som när jag tankar flytande drivmedel. Klart! Det är så enkelt som aldrig så. Med ett avgörande undantag: Jag får aldrig något spill på mina skor. Ni vet sånt där "gubbdrill" som alltid måste stänka när man drar ut sin tankmojäng ur bilhålet. Jag vill vill vill ha en biogasbil men då måste det dyka upp en på marknaden med sju säten och plats för packning. Men för er som har ett eller två eller tre barn och inte vill ha fler så rekommenderar jag varmt biogasbil. Ni kan alltså låna den här bilen gratis, HÄR 2,5-åringen ville provköra. Det fick han inte. Att stå här och veta att man fyller bilen med barnens icke uppätna flingor samt allt det där gojset man skopar upp från diskhon. Det är så SMART. Full tank under 200 kronor. Det räcker till mellan 25 och 30 mil.
