Jag stod i badrummet och sköljde ansiktet klockan 09:50. På morgonen ska man inte tvätta ansiktet, bara använda vatten så att man "bevarar oljor och fett som producerats under natten." Och är det något jag är väldigt mån om så är det att bevara fettet i mitt ansikte. Jag älskar fettet i mitt ansikte. Det kommer göra att jag får rynkor senare än de som är torra. Det kommer också göra att jag har fett i ansiktet hela livet. Jag lyssnar på Ring P1 medan jag vattnar mitt fett. Plötsligt försvinner det inringda ljudet och P1 börjar istället sända ut trailers och efter det ett annat program som inte är Ring P1. Jag tittar på klockan flera gånger, jag påminner mig själv flera gånger om att Ring P1 sänds mellan 09:30 och 10:00. Jag startar om appen. Jag springer till datorn och försöker lyssna där, men samma sak. Ensamma i världen är vi människor när vi inte vet vad som händer och när vi inte vet om andra är med om samma sak. Ring P1 kan låta betydelselöst men Sveriges Radio är konstanten, särskilt för oss som är ensamma hemma om dagarna. Vad annat kan vi luta oss mot?Så jag rantar nervöst och planlöst runt i trosor och behå och nattfett. Jag är gråsuggan under stenblocket du precis lyfte bort. Efter en evighet som kanske är fyra minuter så kommer Sofie Ericsson tillbaka i etern och säger att de hade teknikproblem och att hon inte vet vad som hände. Sedan säger hon att hon är tacksam att nästa inringare väntade kvar. Det är en man som tycker att fler lyssnare ska sjunga i radio. Och sedan sjunger han sin åsikt. Ganska falskt gör han det. Och då börjar man ju sakna teknikstrulet litegrann. Klockan slår tio.
