Det var en torsdag kväll när Joachim och jag stod i köket. Jag tömde diskmaskinen, han ställde in. Symbios i os. Joachim och jag har varit tillsammans i tjugoett år och en sak som jag har lånat från mina föräldrars relation är att slå vad. Någon av er kanske minns den här till exempel. Men där mamma och pappa öser in pengar så jobbar vi mer med ledtrådar. Så det är en torsdag kväll när Joachim berättar att han har träffat någon som vi inte sett på länge. "SÄG INGET!" vrålar jag, för efter tjugoett år blir det inte roligare än så här. Och om ni tror att det är tråkigt så tycker jag att ni ska prova. Sen börjar jag gissa. Och jag gissar så här: "Är det han som har en fru?"Och det var fel. Men. Det fina med att ha varit tillsammans med någon i tjugoett år är att Joachim vet exakt vem jag menar. Ni måste inte tycka att det är vackert, för den typen av skönhet är förstås subjektiv. Men jag sa inte "Är det han som har en orm?"Väldigt många har en fru. Och ändå. Om man måste inte tycka att det är fint att man har en fru så till den milda grad att man är Han som har en fru. Men jag tycker det. Och det var allt jag hade att säga i ämnet. I ämnet sakna bollen på hjässan har jag desto mer att säga men låter saken bero, centimeterna gå.
