När jag hörde den del av Ulf Kristerssons tal som har blivit viral så hörde jag först inte vad han sa. Därför att jag hörde vad han sa med mina öron. Sen skrev en vän på Facebook att hon blev ledsen och då lyssnade jag med hennes öron. Och nej, ett medborgarskap är inte bara en resehandling. En sten är inte heller en resehandling och ett berg är inte ett hav och en domherre är inte en gök och det är synd att man ser domherrar så sällan. Och så vidare. Varför väljer Ulf att uttrycka sig exakt så här och inte exakt på något annat sätt? Tillexempel "Alla vi i Sverige", en chans att vara en statsminister som samlar och enar. Vem talar han till och vem vill han ska lyssna och vem tycker han ska ta åt sig? Jag hörde inte vad han sa eftersom jag är född i Sverige, mina föräldrar är födda i Sverige och jag kan kasta en sten flera mil av år bakåt i tiderna innan den landar i huvudet på någon som är född i ett annat land. Det är bara ett av mina privilegier och ingenting jag skäms över, hur skulle det se ut, men det är ett privilegie och det är ett privilegie som ibland gör mig döv inför budskap som låter som vanligt prat men som landar som en tung sten i bröstet på de som gångpå gångpå gångkänner sig ifrågasatta. Känner att de måste leverera lite mer, känner att de måste bevisa sig, känner att jaha, nu gjorde någon "i min grupp av människor" bort sig, det var väl själva fan också. Jag hörde inte Ulf Kristerssons ord om medborgarskap eftersom gångerna jag funderat över mitt medborgarskap kan räknas mellan fingrarna på min knutna näve. P.S. En annan anledning till att jag inte hörde ordet medborgarskap och tolkade det som medborgarskap är att jag är lite trög. När Joachim hörde ordet tänkte han "Ah, där kom Jimmie-meningen."Så han hajade, men han hajade inte. För det gör inte ont i honom och han är inte ifrågasatt.
