I lördags åkte Joachim och jag till Blomsterlandet, och det är aldrig en bra idé. Vi ska helt enkelt inte köpa saker tillsammans. Allt jag pekade på hade Joachim redan odlat och misslyckats med och då visste han att det inte funkade. Jag ville köpa fröer. "Vilka fröer?" "Alla möjliga!" "Varför?" "Jag vill förgro dem i små krukor i Arvids fönster eftersom det blir så soligt där" "Men vilka fröer?" "Tomater!" "Men det är ju mycket enklare att köpa färdiga tomatplantor" "Ja, och det är enklare att köpa pizza än att laga mat själv, men jag vill odla från start" "Om du köper tomatfröer så blir det ju bara den tomaten och jag tycker att det är roligt med olika tomater" "Men då får jag väl köpa OLIKA tomatfröer, herregud" Sen letade jag runt bland hundratals fröer och drömde mig bort. Men allt jag ville odla skulle "sås direkt på friland", vilken tråk-växtlighet när jag nu för en gångs skull ville anstränga mig och gå den långa vägen. "Jag vill ha ett magnoliaträd också!" "Men då måste vi tänka över var vi ska plantera det" Förstår ni? Bara tråksvar och "det går inte". Vem orkar med sånt? Vi skulle också köpa ytterligare en klätterväxt till vår gröna vägg som ska hindra insyn. Jag har retat mig på Joachims besatthet av insynsskydd. Vad är det folk inte får se? När jag solbadar naken på altanen insmord i kokosolja? Vem bryr sig om vad folk ser när de tittar in? Jag gör inget jag skäms över. Möjligen gapar på barnen ibland, men då är det ju bättre att Joachim anlägger en bullervall. Men jag tröttnade och lät Joachim utöka den gröna väggen. Och vet ni vad den stollen ville göra då? Plantera en ANNAN växt än den som är intill. Så att den gröna väggen blir blandad. Så himla dumt. Det ska givetvis vara Snowflake-clematis gånger två så att det blir en helhet. Joachim framhärdade. Och då höll jag talet jag håller ibland. "Nu är det så här, att när man lever tillsammans så kompromissar man. Nu har du fått igenom din vägg som CIA och FBI ska undra över, då är det inte mer än rätt att du går mig till mötes och låter mig bestämma vilken sabla clematis det ska vara. OKEJ?" Det är så vårt förhållande fungerar: Man kan bara få igenom ett önskemål om man kan föra i bevis att man gett med sig på någon annan punkt. Varför blev jag inte ihop med en man som går med på allt och låter mig hållas? Såna män har ju alla andra. Vi genomgår våra clematis-katharsis och går vidare, halvnöjda men ändå stärkta. MÅLBILD. Till vår kärleks försvar kan jag berätta att vi kom vackert överens om både kaprifol, vinranka och bambu. Och i Arvids fönster står Ringblomma, plommontomat och storbladig basilika.
