Jag tittar på Bron, och jag gör det på gamla meriter. Joachim och jag missade första säsongen, vi missar alltid första säsongen av allting. Vi hoppade sedan på andra säsongen och gillade. Tredje säsongen är så pinsam att änglarna gråter. Fler dödsfall än i Midsomer, dåligt skådespeleri, extremt dålig skånska från Maria Kulle (som till vardags är en fantastisk skådespelare), hälften av karaktärerna är galna (en mördar sin pappa, en är fejkgravid, en ligger med sin väns sjuttonårige son, en förföljer en man och utpressar honom att bli hennes älskare, en dödar för kvinnan han städar hos, en lider av posttraumatisk stress efter Afghanistan och hoppar på en tjej i en gångtunnel samt spränger en polis i luften, en bryter ner sin dotter psykiskt genom att hävda att hon drev sin syster till självmord, en ex-fru frågar ex-mannens kollegor om han är lycklig med sin nya fru, en har förlorat hela sin familj med ser och pratar med dem dygnet runt, en spelar in hatvideos och lär sin dotter att slåss på skolan) Märker ni att jag (eventuellt) inte ens har nämnt själva mördaren än? Märker ni att jag inte har nämnt Saga? Jag läser en text av Joanna Halvardsson och förstår hur hon menar men har bara en sak att säga: Saga är ju den enda som är normal i Bron. Det är alla andra som lider av psykisk ohälsa.
