Joachim överraskade mig med middag och övernattning, så här kommer tre bilder på mig. Eeegentligen ville han väl bara komma hem och säga "Nu åker vi!"Men jag behövde springa ett par varv i duschen, samla mig, samt skrapa ihop lite finkläder till en middag. Han ringde klockan 14 och sa "Jag hämtar dig klockan 16."Jag stod i sovrummet och la ner två kavajer och nästan inget annat när han kom hem. "Jag har inga kläder!"Nej, och det börjar närma sig sanningen och beror på att jag säljer allting eftersom det är så jag tror att man får den där basgarderoben. Jag har bara tagit fasta på att man behöver ett fåtal plagg. Jag har eventuellt börjat i fel ände. Jaja, sen åkte vi. Vi badade i en underbar SPA-avdelning, åt middag och drack vin. Vi råkade människor. Joachim försökte avleda. Han fostrar mig som en hund, och det är bra. Fot. Hit. Olika kommandon. Men så får jag syn på en ny ekorre i form av människor som inte beter sig som jag vill, och iväg far jag, kopplet ett streck. Jag träffade en kvinna i duschen och berättade att vi hade middagsreservation klockan åtta eftersom vi äter framför På spåret och att vi är präglade på det nu. När jag kom ut från omklädningsrummet sa Joachim att han hade hört mig skratta hela vägen ut till SPA-avdelningen. Då sa jag att det var kvinnan som hade skrattat åt mig, för så ser jag på alla mina möten. Jag säger något, skrattar högt själv och tror att de andra var med. Herregud så mörkt. Vi såg en film på rummet, Joachim hällde upp bubblor och plockade fram naturgodis och chips från väskan. Dagen efter tog vi en vindstilla promenad och letade efter sälhuvuden i vattnet. Alltså sälhuvuden som satt fast på sälar. Om två veckor ska jag berätta vad jag såg människor göra och vad som gick förlorat på hotellet. Men tills dess finns veckans avsnitt av Wollin och Clara
