Tillbaka till svensk vardag. Med min müsli. Och de här två. För Kenya hade mycket. Men Kenya hade inte människor jag är beroende av. Mina egna barn kramade mig i ett ögonblick och sedan försvann de till sina förehavanden. Om jag hade varit saknad så dolde de det noggrant. Treåringen kom upp i min famn och jag fick passa mig för att inte krama för hårt och pressa hans kalla kinder blåmärkta. "Har du saknat mamma?" "Mm" "Jag har saknat dig jättemycket" "Var är din mobil?" Caaaaan you feel the loooove tonight. Kan man vara barbent i ett fyrtiogradigt afrikanskt land så kan man vara barbent i ett tiogradigt aprilsverige. Nej, det kunde man inte. Fick låna strumpor av Jasmina och blev genast ordentligt fashion forward.
