Inget irriterar mig mer än folk som irriterar sig på Taylor Swift. Ju mer kritik hon får desto mer är jag beredd att ta ej dödande kulor för henne och hennes fans. Ingenting i kritiken mot Taylor Swift irriterar mig mer än när kritiken handlar om att hon är tråkig, som en grannflicka, intetsägande och vanlig. Taylor är en artist som har levererat konsekvent i tjugo(?) år, skrivit sina låtar själv, varit snäll och trevlig och sagt att hon tycker om katter. Inte en enda gång när jag lyssnar på hennes låtar har jag tänkt på det där med katterna eller ens killarna som hon har varit ihop med. Jag är bara så djupt imponerad av hur man kan göra så bra pop år ut och år in och inte låta sig påverkas. En artist bör förstås droga och supa och vara kontroversiell, kniva lite, ha ett mörkt och stört och struligt förflutet. Helst ska någon ha dragit dig ur ett träsk fyllt med droger och usla föräldrar, i sista stund räddade någon dig, du kom upp och tatuerade dig lite överallt, sa Fuck off och skrev en sång om stort lidande. Folk bor förresten granne med såna flickor också. Om en stund står hon på en scen i Stockholm för sin tredje och sista konsert och i publiken sitter bland annat min dotter och hennes pojkvän. Jag är så glad för deras skull. Hoppas att Taylor och hennes glada snälla ansikte kommer tillbaka, jag vill frossa i fler texter om hur tråkig och intetsägande världens största artist är. Och eftersom ni undrade ihjäl er, här är mina favoritlåtar: 1. Delicate2. Style3. I knew you were trouble4. The Man5. You need to calm dow
