och det aldrig har varit så fint i köket. Inte aldrig, förra gången han var iväg var det också fint. Jag är inte dekadent, jo, fast latent. Och det smyger sig på när han smyger sig bort. Gärna utomlands. Jag gör fint i köket som om någon ska komma hit. Tänker också varje kväll att jag ska lägga mig i god tid så att jag kan gå upp i god tid. Duscha innan jag väcker killarna ska jag göra. Men jag lägger mig när klockan slår noll och sen vaknar jag av Joachims klocka (Joachimjävel) och snoozar tills det bara finns tid för blask i armhålan och halva Bluey på Barnkanalen. Kan tjejerna köpa avokado och koriander på vägen hem, undrar man ju. För ikväll blir det tacos med flärd. Sedan colaferrari och jordnötstoppar med choklad. Inte nödvändigtvis i den ordningen, men nödvändigt är det. Och om vi ska tala allvar med varandra: jordnötstoppar med tranbär och havssalt och choklad. Eller havssalt förresten, det där med havet tror jag inte på. Det är så mycket jag inte tror på att jag har lättare att hålla reda på vad jag tror på. Ingenting. Men är det verkligen någon som kontrollerar att saltet kommer från havet? Jag tror att havssalt kommer från havet på samma sätt som en tvåhundrakronors röd box kommer från vindruvor. Jag har tänkt en del på analkulorna, har svårt att få bort dem, från mitt medvetande, inte från stjärten. Den där schackspelaren som enligt ryktet ska ha fått anala vibrationer och fuskat sig till vinst. Varför är det exakt så många kulor på en analkulstråd? Hur kom de fram till just det antalet?Ikväll ska jag, om jag får vara ensam en stund se dokumentären om Joyce Carol Oates. Men det ska jag inte, för den går på bio. Jag bestämmer att det är en typ av film som ska vara gratis på SVT Play direkt. Det passar mig bättre. Jag vill nog inte ha knappar när jag tänker efter, men nu är det så dags.
