Jag har lärt mig avokadotricket. Jag har inte köpt en dålig avokado på flera månader. Och svaret är så tråkigt. Det finns inget SÅ VET DU OM DIN AVOKADO ÄR PERFEKT. Som att till exempel pilla bort lilla stjärtänden, det är bara dumheter, stjärttricket är aldrig en garanti för att du inte får en svart bajsavokado med päls och covid. Allt handlar om tid. Det måste gå många år och du måste köpa uppskattningsvis tvåhundra avokados, sen kanske du är en kvinna som kan tala med krokodilpäron. Kanske. Och nu kan jag. Men säg den glädje som varar längre än ett bloggstycke. Avokado är en av de mest vattenkrävande grödorna på jordklotet, så ät och gråt. Må dåligt. Lägg dig ner och dö, det är bra för klimatet, men dåligt för avokadon eftersom den ruttnar om ingen äter upp den. Försök lev som människa, hur går det för dig? Det här och mycket mer tänkte jag på när jag handlade på mitt älskade Willys. Sen gick jag ut och i små bågar förbi affärerna på rad. För. Det är ångest att gå förbi en magnetisk dörr och den öppnas helt i onödan. Det går åt el att öppna och stänga dörrarna, dessutom släpps värme ut. Ledsen blir dörren också. Håller upp sig och så kommer ingen in. * När jag köpte lunch igår så hörde jag barnen från skolan. Finns det bättre ljud? Barnskrik som är glada och som inte skriks inne i ditt hus. Ute, så att de stiger mot luftiga himlen över deras mössor, ensamma tanter som passerar blir glada av ljudet av liv. Tänk att vi hade en granne som var en tant som nästan blev lite förnärmad för att hon aldrig hörde oss. Vid skolgårdens utkant hade fyra barn förflyttat sig så långt från skolan att det nästan är förbjudet. Precis intill cykelvägen var de. Skrapade ihop de tre gram snö Kalmar kommun strösslat över invånarna. Kastade förmodat mikroskopiska bollar med gräs i mot varandra. Plötsligt hördes en vuxenröst. "Tänk om ni träffar någon!" Jag vill se barnen framför mig. Jag vill se deras små barnhjärnor som arbetar hårt. Ja? Som en jättedålig dejtingapp där ansvariga varnar för att du kan träffa någon. Det är poängen! Poängen är. Att träffa en jävel med sin snöboll. Rakt i röda mosiga ansiktet. Så att det svider. Tänker på senaste årens bästa barnbok. Gropen. De vuxna som har sitt ansvar, att se allt som kan leda till död och skada innan död och skada uppstår. Försäkerhetensskull. Barnens ansvar som är att ha roligt med naturen. Sten i huvudet, drunk i pöl, hål där tanden satt, där branden brann. Tänk om de skulle gå samman. De vuxna säger att nu ska vi bygga två fort. Av vad som helst. Sen ska vi dela upp oss på lag, de onda mot de goda, sen ska vi kasta snöbollar mot varandra tills hela skolgården ser ut som vildsvinssafari. Tänk om snöbollar och korta kjolar och mössor på lektionen och allt annat kunde få vara lite låt gå. Fri klädsel och snökrig mot att du kommer i tid och inte spelar Allan på lektionstid. Spelar Allan, åh! kom jag på nu.
