När jag reste mig till Stockholm så gjorde jag det med förhinder. Dagen före avfärd får jag ett sms om att tåget är inställt. Mitt psyke tog en hård åh så hård smäll och jag bokade ett nytt tåg. På resdagen kommer ett sms att även detta tåg är inställt. Nu stormade hela hjärnan. Jag ska aldrig resa bort, jag hör hemma här, jag ska inte utsätta mig. Tänk så lätt livet är om man bara är hos sig själv. Ändå bokade jag om till ett tredje tåg. Tog ett djupt andetag. På Pressbyrån köpte jag en flaska vatten att skölja ner stressen. Flaskan hade någon skakat. Hårt åh så hårt. Vad är den mentala motsatsen till två inställda tåg? Att komma till Birgitta. Sen börjar hon prata motsvarande att bli överkörd av två tåg som avgick. Sen får man frukost. Det finns mycket som upprör Birgitta. Jag ska inte säga att allt i hela världen hela tiden gör henne arg men jag kan säga att det skulle gå snabbare att räkna upp sådant som inte gör henne ursinnig. När jag träffade henne senast var hon bland annat besviken på det faktum att det inte inte finns nyponmarmelad i affären. Så när jag hittade en burk nypon- och havtornsmarmelad på Gerdas i Kalmar blev jag mycket lycklig och kvittrade "Den här ska jag ge till min faster!"Lycklig som ett barn blev hon över sin burk och åt den på varannan smörgås för att spara. Claras almanacka ligger alltid framme. I den har Birgitta lagt ett par räkningar, lite tidningsurklipp och annat viktigt. Hon skriver i den varje dag, både sådant hon ska göra och sådant hon tänkte på den dagen och vad det var för väder. Här kan du förboka Hemmets almanacka 2027. Ingen har sagt något om den här bilden och det fick mig att inse att era liv inte kretsar kring mitt. Så hemskt. Men jag ska prata mer om det ni inte såg i min Substack. Tryffeln vi åt till kvällsteet. Jag har aldrig riktigt förstått exakt vad den där grodan representerar men jag antar att det är någon slags klimatmärkning. Tänk om den betyder att det är grodlår i den franska chokladen. Vi drack bubblor och åt ost, rostad potatis, kaprisröra och en krämig sallad med avokado. Det var faktiskt ingen höjdare. Det var en massa bra grejer som tillsammans inte gav något. Som Spice girls fast tvärtom eller hur man ska säga. När det ska plockas fram glas är jag aldrig trevlig. "Jag vill inte dricka ur de där, din dräng", kan jag säga.Andra kan få bestämma allt annat, glas bestämmer jag. Inget är viktigare. Du kan få duka med en duk av hår, tallrikar av papp, toalettpapper till servetter, jag bryr mig inte, men dryck ska njutas adekvat. Birgitta försökte ställa fram vinglas på låg fot som om hon blivit fostrad av vargar. Jag fick säga till på skarpen att bubblor dricker vi ur trumpetglas. Särskilt eftersom hon HAR dem och de är underbara. Jag sitter på biblioteket och skriver och nu frågar Joachim var hans nycklar är eftersom han ska köra ett barn till fotbollen. Det kan väl inte jag veta (om man inte räknar in att de ligger i handväskan jag har med mig.)Oj då. Det är världsliga saker, tycker jag. På Substack skriver jag idag bland annat om när jag satt på ett café. Lite om kändisar som knarkar, ännu mindre om Ulf och klimatet, ganska mycket om känslan av att vara i Stockholm och lagom mycket om en kvinna som inte var snäll i en affär. De första styckena av den här texten är öppna för alla att läsa. Läs gärna här
