Jag vet att människan mår bra av att vara ute i utomhuset där solen och syret finns. Jag VET ju det. Och ändå. Förr i tiden trodde jag att de som sa att det är roligt att motionera ljög. Nu har jag börjat tvinga mig själv att tänka att en del av dem kanske känner så på riktigt. Men inte jag, aldrig jag. Och promenader är så tråkigt. Om jag är i en storstad, vilket jag aldrig är, men om jag är det, då kan jag gå hur lång som helst hur snabbt som helst utan att tröttna. Men gå ut utomhus och bara gå är hemskt. Jag vill bara vända och gå hem. Igår tog jag en promenad som varade i tio minuter och jag tyckte inte att den ändrade varken kropp eller sinne nämnvärt. Jag gick förbi ett av barnens skola och tittade på honom när han spelade King med sina vänner och det var underbart förstås. Men titta på honom kan jag ju göra hemma. Jag vill vara hälsosam, ha röda kinder, frisk luft i lungor och blod, bli lite fysiskt trött så att jag blir lite mentalt pigg. Men jag vill inte gå ut. Mentalt pigg blir man om man går ut, mentalt utmattad blir man om man läser mina mejl efter den här texten. Särskilt inte sedan en Sverigedemokrat spelade in ett klipp och nu skickar sina killar åt mitt håll. Är jag en idiot på ricktit? vill de veta.
