Jag rensade skafferiet och hittade rågmjöl. Drabbades av ett ryck och bakade två brödlimpor. Tre deciliter råg, nio deciliter vete. Jag har aldrig jäst i ett durkslag förut, varför har ingen sagt något? Gräddade bröden med vattenskål och allting, lät dem svalna på köksbänken och när femtonåringen kom upp från källaren för sitt femtonåriga kvällsmål så sa jag att det finns nybakat bröd om han vill ha en macka. Tänk vilket core memory. En mamma som har bakat bröd. Sitta under mysbelysning vid köksbordet i kvällningen medan småbröderna sover. En smörgås med Bregott som smälter, en mamma som är god och rar och som bakar bröd. Kan man ha det så bra, så sunt och redigt? "Nej tack", sa han och hällde upp processade flingor i en skål.
