Idag sprang Joachims kusin Amanda ut. Herregud vad alla springer. Och jag bara ser på. Jag grät när Victor sprang ut och jag grät när Amanda sprang ut. Jag passar på att gråta när ingen ställer några frågor. När Amanda hade sprungit färdigt cyklade jag in till stan. Jag handlade presenter och åt en briemacka i farten. Jag handlade te och schampo som ska följa med till Hällevik. Mamma kom förbi med Lasses skor som vi glömt kvar någonstans någon gång. "Du ser piggare ut" sa hon och kramade om mig. Jag ser piggare ut. Ja, det gör jag faktiskt. Jag känner mig piggare. Jag har sugit i mig niferex med barnens sugrör och gud vet hur jag har lidit för det, läs mellan raderna. Jag tror att min kropp är ifatt. Jag känner mig inte som en enda stor brist. Men det är fortfarande något som saknas. Jag har inte längre järnbrist. Jag har bebisbrist.
