Vad avslappnad den verkligen blev, sommaren. Färdig med manuset i april, inspelning tidigt i juni. Efter det kunde jag luta mig tillbaka, dricka kylda drycker med myntablad, titta på vattnet därute utan att tänka att jag ville sticka ner huvudet tills det läcker in vatten bakom ögonen bak till hjärnan så att en vågig tystnad kan ta vid. Jag kunde ha lutat mig tillbaka. Men det gjorde jag inte. Jag kunde varit lugn. Men det var jag inte. Jag levde en uppspärrad mardröm där jag såg framför mig hur jag plötsligt skulle vilja SUDDA något i manuset, som alltså redan var inläst.Jag skickade blöta sms till min producent som kunde låta "De kommer väl inte lägga på låtarna för snabbt på pratet, det är fult tycker jag." Hon måste tagit många djupa andetag och svarat på kontrollerad utandning. Jag föreställer mig alltid att livet kommer bli enklare längre fram. Jag kommer inte vara spänd, sen när jag blir lite äldre. Jag tittar på ett år gamla bilder och tycker att jag ser avslappnad ut, men det vet jag att jag inte var. All avslappning är en lögn och när vi dör så spelar det ingen roll att vi oroade oss i onödan för klok är lätt att vara när man är åttiosex och alla tankar har prövats. Tänk om jag dör innan det sänds, var min sista tanke innan jag dog. Men jag överlevde. Och plötsligt var det den 21/7 och jag tog Barbiefot-bilder i spegeln i mörkret innan jag somnade bakom Joachims rygg och när jag vaknade så vaknade jag ensam eftersom Joachim var på Svensexa. Idag blir jag en sommarpratare, tänkte jag nog inte medan jag sittduschade i badkaret, rollade armhålorna, smorde med BB-cream, borstade tungan. Jag väntade på de stora barnen och Jasmina som åkte från mittersta norra Öland ungefär. Mamma bjöd på fika med smörgås och ägg, pappa hade ställt en radioapparat ovanpå en annan för att få till det perfekta ljudet. Hon till vänster fick vara med under sminkning och kaffe, sedan avvek hon tillsammans med barn i den svårtystade åldern till ett hus intill. From stämning klockan 13.Jag var så nervös, vissa började gråta i påannonseringen. Elin och Jasmina hade läst manuset. Det stora var att ha mamma och pappa där. "Jag kommer inte lyssna på mitt Sommar", hade jag sagt i intervjuer. Trodde jag att jag var cool?Nu satt jag där med de viktigaste personerna och en grät så att de röda trådarna i ögonvitan syntes från radiohuset, en luktade på baksidan av sin knytnäve och spanade ut mot havet. Till de som har frågat har jag svarat att det har varit fruktansvärt att sommarprata. Men frågan, skrivandet, alla människorna, inspelningen, alla meddelanden och kommentarer. För alltid lite kärleksfullt tilltufsad. Och ingenting. Ingenting hade det varit,utan mina människor. Jag är så rik. Och snart ännu rikare. *Mitt Sommar i P1
