Först var det så varmt att vi fantiserade om stranden som ökenvandrare gör med vatten. Sedan slog klockan 17 och vi åkte dit för att äta kvällsmat. Det var alldeles stilla och vattnet var besynnerligt lågt och ännu mer besynnerligt: kallt. Vi var tagna av hur ljuvligt det var. Så här: Och sen var det som om någons mamma bestämt att NU SKA ALLA GÅ IN. Och det blev höst. Det regnade och åskade blixtrade och pappa sa att det var den sortens blixtar som lyser upp hela natthimlen. Jag låg vaken och klippte med ögonen eftersom det bakom stängda persienner ser ut som Världarnas krig när det blixtrar. När vi vaknar imorgon så kommer det ligga ett flygplan i trädgården och vi kommer behöva kämpa för vår överlevnad och jag kommer inte orka gå. De får ta mig, säger jag. Joachim blir arg, har man satt barn till världen så ingår det att man tar dem i famnen och springer över stock och sten för att undkomma rymdvarelser, och om man måste slå ihjäl Tim Robbins i hans källare så gör man det. Skriver jag alltid ett blogginlägg om att hösten kommer abrupt? Jamen det spelar ingen roll för det gör det bara ännu mer sant. Idag skulle jag köpa en ny väska till datorn men när jag gick in på sidan så var den slutsåld. Vem går man med sånt till? Borde det inte finnas en konsumentrådgivare som hjälper de som har väldigt små problem, det tycker jag gott. Igår såg jag slut på Better calll Saul, tror jag, för rätt som det är så släpper de väl ett knippe avsnitt till. Den artonde mars eller så. Jag behöver inte att mina streamingtjänster gör mig dummare än jag måste vara. Better call Saul är den bästa serien jag har sett. Jag har förstått att Breaking bad är ännu bättre men den slutade vi titta på efter den där badkarsscenen. Joachim och jag ger upp för ingenting och vi är nästan alltid eniga. När det gäller teve. Nu ska jag se So close på SVT och sen får vi se hur det blir. Säg mig vilken er bästa serie någonsin är.
