Den 21 juli badade vi. Det var en stekhet eftermiddag och vi kom inte hem förrän klockan 17, och det gjorde vi bara för att middagen var klar. Om ni undrade. Jag hatar värmen, hatar, blir knäpp, tycker synd om mig själv, armarna i luften. Men om jag kan låta havet omsluta mig med klivandet av ett ben ut från de heta stenarna, då går det bra. Jag har skrivit om det här förut, hur det kan komma sig att människor som är uppvuxna i samma klimat kan vara så olika fysiskt. Varför vissa kan sitta på en vindstilla altan och njuta av trettio grader och svett som rinner ner mellan skulderbladen. Hur vissa kan vara helt "jag tycker att det drar, kan du hämta min kofta?" när det är tjugotvå grader. De värsta nätterna den här sommaren flög jag naken upp i vredesmod klockan fyra och dränkte handdukar som jag sedan la ut över min blottade arga kropp. Så somnade jag. Sedan vaknade jag och var övertygad om att jag kissat ner hela sängen, men det gjorde inget, för jag hade sovit. När det var som värst skulle jag ha förhandlat mig till att sova i tusen apors apkiss. "Men köp AC då." Okej, men nu är det ju jag, vi, människorna som har bidragit till planetens tillstånd. Ska alla köpa AC, stänga in sig och bränna av ännu mer fossilt bränsle? Blöta handdukar även fortsättningsvis således. Blöta handdukar och naken vrede över hjärnans härdsmälta som kommer när sömnen inte gör det. Den 21 juli badade vi. Vi satt på torra vita stenar och brände sommarskinnet. Och så gör inte jag, jag är inte i solen. Men nu var jag det. Jag minns att jag tänkte "Nu bränner det på mina lår." Och jag förväntar mig inte att ni ska tro mig, för jag låter som en person som tror på kristaller och att skicka positiva signaler till universum, men jag tror att det hände något med min kropp. För jag har inte svettats sedan dess. Min mamma sa "Det har inte varit varmt sedan dess."Så typiskt henne att slå hål på vattentäta teorier med hjälp av logik och enkel slutledningsförmåga. Min pappa sa "Dejt ej öuvergungsöuldern." Men det säger han om allt. Om jag får ett piano i huvudet så kommer det bero på övergångsåldern. Vad tror jag? Kanske att jag blev omprogrammerad? Att min hjärna ställde om sig själv. Kortslutning och sedan förändrad vid omstart. Om man bara lämnar sig själv ute i solen lite för länge så löser sig allt. Ska vi säga så?
