Igår tog jag med mig Gosse och surdegsfrallor till Jasmina. Där träffade jag Mårten och Jasminas övernattningskompis Olle, nyss inkommen från Stockholm. Olle är helt cool och bjuder på trendig mat och dryck och säger roliga saker som man inte hört förut. Jag vill också ha en Olle. Och just eftersom jag inte har en Olle från Stockholm i en låda i byrån, så var det så skönt att jag kunde avslöja hans anekdot om Palumba som en urban myt. (Googla) Exakt just nu när jag skriver detta sitter jag och lyssnar på Känsligt läge i P1. Det handlar om onödiga möten och jag tänker "Bortskämda människa". Tänk den som fick gå på möten lite då och då. Dricka kaffe och prata och gå igenom en dagordning och bestämma saker, både väsentliga och oviktiga. Snart är det semletider och då kommer människor på arbetsplatser överallt lägga upp semlebilder från fikarummet. Och här sitter jag semlelös. I avsaknaden av semla är det lätt att bli cynisk och bitter. Kanske kan Känsligt läge göra program om det? "Hjälp, mitt jobb bjuder på semlor, och jag är inte så förtjust i semlor" Eller julspecialen: "Anställd slår larm: chefen tog med alla på julbord och jag tycker att rödbetssallad är så obehagligt rosa" Något som inte är obehagligt rosa är Gosse med sina elefanter som spottar på varandra. Idag blir Loa nio månader, imorgon blir Gosse fyra. Ganska exakt fem månader dem emellan med andra ord. Hoppas att de tycker om varandra när de blir stora. Vi ska ju inte behöva tvinga dem. Trycka ner dem i en korg när de är åtta år kommer inte funka. Vad mer, jo, jag flyger upp i placeringarna bland människor med makt i Kalmar län. I Sverige är jag Malin Wollin, i Kalmar är jag Anita Wollins dotter. Det spelar ingen roll hur berömd jag blir. Det är alltid "Malin Wollin? Är du Anitas dotter?" Förresten, vet ni vilket som är svenskans fulaste ord, näst efter sekret? Sambo. Vem vill vara sambo? Ingen. För att behålla min plats i det övre maktskiktet så bestämde jag mig för att följa med Jasmina och träna. Först försökte jag boka ett prova på-pass över telefon. "Det går inte, du måste komma hit så att vi kan ta en bild på dig" "Men om jag inte bokar innan så kanske passet är fullt och då får jag ju åka hem igen" "Ja, men jag kan inte boka in dig på ett pass utan att du kommer hit först" "Men jag vill inte åka in till stan i onödan och åka hem för att passet är fullt" "Men vill du fortsätta tjafsa över telefon för att jag ska gå emot systemet?" "Ja, det är EXAKT det jag menar" "Nej, du måste komma hit. Det har med försäkringar och sådant att göra" "Men det kommer inte hända, jag kommer inte riskera att åka in i onödan. Och då blir det på ditt samvete att jag inte kommer i form, vill du verkligen leva med den skulden?" Jag vann inte den här gången. Jag fick åka in på vinst och förlust. Och passet var inte fullt. Jag är helt för regler och att regler ska gälla alla. Men detta var ju faktiskt bara löjligt. Jag hade anmält mig på hemsidan och fått en prova på-kod att använda när man bokade sitt pass. Ibland måste man vara lite flexibel. Och på tal om flexibel. Det var inte min kropp. Jasmina tränar tre till fem pass per dag, och det trodde hon att jag skulle klara. "Var inte en tant", sa hon. Jag klarade ett och ett halvt pass. Sedan lämnade jag salen och åkte hem. På väg mot bilen i mjuka ben insåg jag att jag inte hade ätit. Att träna på tom mage är oerhört korkat. När jag kom hem åt jag pasta med sojakorv och rivna morötter och till efterrätt grekisk yoghurt och müsli med nötter. Skaket i kroppen gick över först i morse. Stackars lilla kroppen. Jag tror att det är meningen att jag bara ska sitta i min soffa med Gosse och mina stora bröst. Inte böja knä med skivstänger till eurodisco. Jasminas bestående intryck så här dagen efter är att jag gick fram till instruktören och ställde en fråga mitt under passet. "Inte nog med att vi stod längst fram vid spegeln, du pratade med instruktören" Ni ser ju, man kan inte släppa ut mig, jag kan inte skilja på pinsamt och normalt. Frågan jag ställde gällde situps och huruvida man får göra dem så tidigt efter förlossningen. Jag märker nu att jag inte kan avsluta mitt blogginlägg. Det kanske skulle pågå in i evigheten. Eller så avslutar jag med en fråga. Vad vill ni att jag ska blogga om? Vad gillar ni mest? Det var länge sedan jag hörde mig för. Hejhej!
