Efter baklängesresan hem igår hade vi poddmöte med sushi och Mona. Små målade naglar och pillepill i allas angelägenheter. Åka vagn kan någon annan göra. Mona vill gå och gå och gå och gå. Kilometer efter kilometer. Varför det inte barnen som drar föräldrarna? Make it happen Brio. "Där har Malin simmat, men nu går vi härifrån innan du får för dig något. Jag litar inte på dig" Och idag öppnade anmälan till Kalmar Kanalsimning 2016. Jag blir nervös bara jag tänker på det. Som jag går där med Mona i handen tänker jag på all svartsyn som florerar nu. "Det går åt helvete med allting". Så pratar folk. Det gör det ju inte. Det går inte åt helvete med allting. Det går jättebra med en massa saker. Men en del har grävt ner sig i ett hål och drunknar i svarta rubriker. Om man inte blir ihjälmördad av en terrorist så blir man väl arbetslös på grund av en robot och om inte det händer så kommer väl Putin och våldför sig på oss i Sveriges anal och händer inte det så får man väl cancer i naglarna och sedan vinner fel parti valet om två år och om inte det händer så dör vi alla av för mycket socker i kosten och sedan blir zikaviruset årets julklapp och sedan tar de bort brevlådan som är närmast mitt hus. Om man verkligen tror att det går åt helvete med allt, varför lägger man sig inte bara ner och dör? Ge upp så att det blir tyst, tack. Så att vi som tycker att man ska passa på medan man lever kan få lite arbetsro. Först händer ingenting, sedan föds man, sedan pågår livet i en sekund, sedan är döden hundra miljarder sekunder lång. Jag tänker inte vara rädd för att allt ska gå åt helvete den sekunden. För det gör det inte. Allt kommer bli bra. Med det sagt: Jag tror att jorden eventuellt går under om inte duktiga, utbildade, journalister bevakar Sverige och världen. Krama en journalist idag.
