Vi for till Bokmässan. Jag älskar den ljusa grusiga marken utanför domkyrkan. Så platt och jämn och liksom ren. Känns Paris och London, underlaget så lyxigt och oskyldigt på samma gång. Snyggt att gå på också. I påsen ligger ett par jeans som jag hittade i en mysig secondhandbutik (till skillnad från alla omysiga secondhandbutiker som inte finns.) I provrummet satt de perfekt men jag var lite rädd att de skulle töja sig och bli för stora. Men eftersom de satt så bra och eftersom jag aldrigaldrigaldrigaldrig någonsin LÄR MIGså sa jag högt "Det gör de säkert inte!" och köpte dem. Igår invigde jag dem och nu har jag ännu ett par BAGGY JEANS SOM INTE SKA VARA BAGGY JEANS. Killen i butiken tyckte att jag var snygg i denim on denim med jeansskjortan till. Och det gjorde förstås sitt till. Den djävulen. Trevlig som ett svin var han dessutom.Han hade en manchesteroutfit som såg ut som om han bara kastat sig handlöst ner i en container och kommit ut på andra sidan som en wanderer of the streets of New York. Så var det verkligen mitt fel att jag gjorde ett felköp? Vi började förresten kivas om vilken stad som är sämst, hans Växjö eller mitt Kalmar. "I Kalmar kan man strosa", sa han. Och han sa det inte på ett bra sätt. Sen sa han att han bara skojade, att han inte hatar Kalmar."Jaha, men jag skojar inte, jag hatar Växjö", sa jag. "Jag skojar inte heller, jag hatar Kalmar", sa han. Och då drog jag in andan medan jag vaggade in lille gubben i tron att han skulle få sista ordet. "Men du, hur är det nu igen, hur går det för Öster i Allsvenskan?"Hans ansikte antog nyansen av grus framför citykyrka och han la ledsamt ner byxorna i påsen. Jag blippade mitt kort och sa "Det är här jag vinner diskussionen och lämnar dig.""Kom snart igen och bråka med mig!" ropade han.Och då vann han eftersom snäll och gullig alltid trumfar kax. Sista ordet fick han ju också. Den välklädde djävulen sprungen ur djävla Växjö. Hennes jeans var förresten en gång mina. Jackan också. Skorna också. Dyr i drift är hon inte.
