På Ölands idrottsgala i lördags uppträdde Sara Varga. Mellan två låtar kom hon fram och berömde mig ner i spänd brygga över förrätten. Varje gång jag får beröm blir jag glad som en hund som blir kliad på just det där stället, där det är som allra skönast och tassen okontrallerat börjar smälla mot parketten. Jag blir fullkomligt förvarslös när någon är snäll och rar och visar uppskattning. Jag vill släppa ut håret och dansa. Sara gjorde mig så glad.
