För att överleva måste man vara stark. Och rolig. För att överleva måste man kunna skämta om sådant som inte är roligt. Särskilt mycket måste man skämta om det som gör allra mest ont. Ludmila är svensk men hennes galghumor är rysk. Alla "inom media" vet att det svåraste, vidrigaste sista apjobbiga steget i produktionen är hur man rubriksätter, säljer in, lockar folk. Ludmilas sälj låter: "Jag ska prata om Sverige. Landet jag flyttade till och flydde från. Om jag var mer eller mindre svensk under mina tjugo år i Spanien än nu när jag flyttat tillbaka till mitt hemland."Det tyckte jag lät lite tråkigt. Men det var det verkligen inte. Tänk så mycket bättre det blir när säljet inte är ett klickbete som lovar sådant som aldrig kommer. Jag har en podd, jag har känt den smutsiga känslan i att ropa till världen med utropstecken och snask. Hur bra podden sen än blev så var det inte som baksidetexten, så att säga. Ludmila är nattsvart rolig och pratar snabbt. Missa det inte. Kärleken till Sverige som Ludmila ger uttryck för: hoppas att hon inte känner att hon måste bedyra den. *Sommarpratet beskrivet med ett ord: SverigeMin återkommande känsla: Ömmar Citat: "Inte ens jag som var ryss hade sett så många fulla människor"Bästa låt: Brustna Drömmars Boulevard- Ellen Sundberg Foto: Mattias Ahlm
