Så kom det sig att jag rensade badrumslådorna. Däri ligger sjutusen utspillda tops som inte är använda men som har blivit helt "vilda i frisyren" och fem förpackningar bomull eftersom jag varje gång jag är i affären tänker "Vi har säkert ingen bomull!" Jag glömmer att vi alltid har bomull hemma samt att jag aldrig använder bomull. (Vad använder folk bomull till? Jag minns att jag brukade ha bomull till ansiktsvattnet, men sedan fick jag för mig att ansiktsvatten är fiffel och båg och slutade) Jaja, nu kan jag väva kläder till barnen istället. Längst ner i nedersta lådan hittade jag en oanvänd rakhyvel i plast. Och så tog jag med mig den ner i duschen. Så slumpartat är det med min rakning. Jag har inte rakat mig sedan i somras. Nej, sedan jag blev gravid. Eller tidigare? Och så hittar jag en rakhyvel och kör slut på den i blodig frenesi. Som fruitninja med hår. Att inte raka mig är ett icke-val, att raka mig likaså. Jag bara hittade rakhyveln och ville ta slut på den så att jag fick mer plats för förvirrade bomullsinköp. Efter duschen var jag slät och blänkande som en ny margretheskål. Men till vilken nytta? En stund var det kul att dra med handen över vaden, men sedan? Och jag kan svära på, svära, att jag fryser mer nu.
