Morgonen inleddes med två stora störningsmoment till yoghurten med F-müslin. Jag slår upp Barometern och börjar med "ledighet är ingen rääääättighet". DET ÄR INGEN SOM NÅGONSIN HAR PÅSTÅTT DET. Det finns så mycket som vi gör med våra barn, för våra barn, som inte är rättigheter. Men vi gör det ändå eftersom livet är kort och vi vill ge barnen minnen för livet så att det inte bara finns skit när de ska dissekera oss föräldrar hos psykoterapeuten tjugo år senare. Vi föräldrar kämpar så hårt, barnen kämpar ännu hårdare. De ska vara duktiga i skolan, göra läxor, ha vänner, vara rätt och inte fel, hitta rätt väg, inte komma efter, inte vara för smarta. Om familjer åker på semester en vecka per år utanför lovdagarna så ÄR det ingen rättighet. Men det är heller inte hela världen. Kan vi inte koncentrera oss på de som har det tufft istället? Kan vi snälla inte rikta lyset dithän? Som läxhelvetet tillexempel. Som barn som har det tufft i skolan och kommer hem och säger: "Hela dagen tjatar de på mig i skolan och så kommer jag hem och här tjatar ni också" Läxor är ett stort angrepp på barns behov av att bara få vara. Och det drabbar givetvis bara dem som redan har det tufft. Och det för mig in på irritationsmoment nummer två i dagens tidning. Björn Brändewalls inlägg på debattsidan om läxhjälp á la Rut. Björn tycker att det är JÄTTEBRA att RUT-läxor ger arbetstillfällen som i sin tur skatteintäkter. Har inte vänstern tänkt på det? myser Björn. Men har du tänkt på detta Björn: Om vi släpper knarket fritt så kan vi få in MÅNGA skattemiljoner på detta. Men det kanske inte ska göras ändå, man kanske ska väga in andra aspekter. Som tja, mänskligt värde kanske. Ni liberaler är ju för härliga med era fri- och rättigheter men så unket det är när det sker på någon annans bekostnad. Slopa RUT på läxhjälp vid den trygga medelklassens köksbord och inför läxhjälp för alla, inbakad i fritidsverksamheten. För herregud vilka engagerade och kompetenta yrkesmänniskor det finns där. Nu jag har fått detta ur systemet. Det var skönt.
