Det här var en så himla bra idé i huvudet. Att grilla hemmabröd i mackjärnet med mozzarella, avokado och tomat. Direkt från järnet virade jag sedan in mackorna i hushållspapper och la ner dem i dubbla plastpåsar och stängde syret ute med en påsklämma. När jag öppnade mina smörgåspaket hade hemmabrödet sugit åt sig all, och jag menar verkligen ALL vätska från tomaterna vilket gjort att tomaterna var borta och brödet är en våt söt smet. Och jag gillar inte ens hemmabröd. Det har fastnat hushållspapper på all mozzarella och jag tänker inte sitta på tåget och PILLA som ett offer så jag har nu ätit försvarliga mängder papper med smak av ljummen mozzarella. Och bara för det passerade vi precis en färsk mozzarellaboll. Behöver ni någon att följa idag när det är söndag och ni har lite ångest för att skolavslutningsveckan börjar imorgon och ni inte "har allt undanstökat?"Då föreslår jag Ann-Sofie Bäck som är på sin årliga roadtrip tillsammans med sin hund Wilbur och berättar om det på Instagram. Igår blev hon rörd till tårar av renar på vägen och sedan körde hon genom Arjeplog och på andra sidan nådde hon oändliga vidder, berg i horisonten, forsar och inte en levande jävel i sikt. På tjugofem mil mötte hon åtta bilar och tänkte för sig själv: Vad händer om jag strandar här? Hon vände sig till hunden och sa"Om något händer så får du äta upp mig, jag tänker inte äta upp dig."Och man bara vet att hon menar allvar. När jag klev på tåget i Kalmar var alla fönsterplatser i tågets riktning tagna, men vad ingen visste, inklusive jag, var att tåget vänder i Berga. Så nu är det jag som åker framåt. Vilken känsla ändå, att bli baklänges förfördelad i farten! Nu i Hultsfred och utan att googla ska jag komma på vad de här tågcyklarna i heter. Om jag blir strandad mitt i en skog på en tågcykel så kan jag inte lova att jag inte äter upp mina medresenärers husdjur. Inget kan ändå vara vidrigare än min smörgås.
