En av hans storebröder kan inte gå och lägga sig med mindre än att Gosse ligger bredvid en stund. Jag bullar upp honom bland kuddarna och sedan hör jag dem prata förtroligt med varandra därinne. En gång i sekunden smyger jag dit för att kontrollera att Gosse inte har ramlat ner på golvet (utan att det lät, utan att han gråter och utan att hans bror säger något) När jag till slut kommer för att hämta honom håller hans bror en arm över kroppen. "Han ska vara kvar!" "Nej, du ska sova nu, och Gosse kommer vara vaken till ett" Jag sätter på en skiva, Tintin eller Lasse-Maja eller Pettsson eller Astrid Lindgren eller Sune, sedan tassar jag bort till sovrummet och lägger gullbebisen hos Joachim som i sin tur försöker läsa ut en bok. Efter det gör jag min kvällstoalett och samlar saker jag behöver för natten: T-shirt att sova i eftersom nattamning gör att överkroppen blottas på ett brutalt sätt i det svala rummet. Hörlurar för poddlyssning. Mobiltelefon. Vattenflaska. Blöja och tvättlappar för eventuellt nattbajs. Gose och napp. Sen är det problemet med att sluta titta på honom och släcka lampan. Kvar i mörkret hörs ett joller som säger "KOM OCH LEK MED MIG MINA ÖGON ÄR HELT VIDÖPPNA HÄR BORTA DET ÄR INTE RIMLIGT MED DENNA TYSTNADSKULTUR" Jag känner ångest i ungefär tjugo sekunder, sedan kommer sömnen. Och mitt i insomnandet kommer gnället från han som är uttråkad varpå jag trycker in en bröstvårta i synen på honom (bebisen alltså, med Joachim finns andra metoder) Efter en stund somnar han som en liten kissekatt vid mammas nusse och sedan kan en tuttig natt ta vid.
