Jag visste att det fanns en mening med att jag tog en skärmdump av pappas look-a-like Steve Martin när han säger Dagmar. Skojar, jag tror inte på mening. För jag är inte en manifesterare på instagram, jag tror på inget. Men sparade bilden gjorde jag, och nu kommer den väl till pass för att berätta följande anekdot. Jag har snapchat av sex anledningar. Tre barn, två kusinbarn och en syster. Det är så gulligt och användbart och också lite sjukligt att veta var barnen man bryr sig om befinner sig varje sekund på dygnet. Snapchat hjälper mig att vara störd, tack snapchat! Jag vill aldrig bli frisk. Sen har vi Elin, som använder snapchat för att berätta vad Dagmar pysslar med, vad hon har ritat på sina ben, hur gulligt hon har ätit yoghurt och hur tufsigt det är möjligt för ett barnhuvud att bli. Igår fick jag ett klipp där Elin och mamma och Dagmar sitter vid köksbordet och tittar på någon slags svart maskin med beskrivning som Mellen och pappa sitter och pillar med. Och hjärtat blir varmt. För det är så jag visar pappa att jag älskar honom: Jag köper tekniska prylar. Han har bland annat fått massageapparat till ryggen, massagepistol, gps och drönare. Julen 2019 fick han en kamera att sätta i bilen. Men det gick med bilkameran som det gick med alla de andra prylarna: pappa använde dem inte, lät dem ligga, såg inte behovet, gav bort dem. Inte för att han är ond, han vill väl helt enkelt helst ha fempack strumpor. Men jag har framhärdat. Sist vi träffades bad han mig sälja bilkameran på bloggen. Han menar Blocket. Så när Elin skickar ett klipp där pappa sitter och tittar på Mellen som sätter ihop en pryl från en låda så blir jag löjligt glad. Han ska använda något! Med vändande snap frågar jag Elin vad för slags apparat de har på bordet. Min prylgåva har blivit prylkärlek, faderskärlek. Efter en stund svarar Elin. "En blodtrycksmätare."
