Lille Lasse är hängig så jag och en dotter åkte ut till landet. Pappa var i högform(finns det någon annan form?) och läste högt ur Dassboken. Jag låg i mammas och pappas säng med magkatarr, Elin och mamma låg ovanpå mig och i denna ställning försökte vi sedan göra steg för steg. Pappa kom dock ideligen in i rummet för att läsa något "jätteroligt" i sin bok. Ingen lyssnade på Pirka som solade musen och till slut gav han upp och la sig bredvid oss i sängen. Plötsligt började han kommentera mammas överläpp. Det är så vi gör i vår familj, vi hittar något som är lite för stort, lite för litet, lite för fult. Ingen kan komma hem till oss utan att någon hittar något. Inte ens Gisele Bundchen skulle komma undan. Det finns något demokratiskt och solidariskt i detta tycker jag. Kan alla inte bara få duga som man är, kan ju vara en annan paroll. Kanske provar vi det någon gång. "Anejta, haur döu anvint bocktock?" "Bocktock, vad är det?" "Han menar botox" Unisont HAHAHAHAHAHAHAHAHA "Öu döu, ligg ente öut belder pöu maj pöu boxen" "Boxen?" "Han menar bloggen" Ännu högre HAHAHAHAHAHAHAHAHA