Varför, egentligen, ska resenärer behöva gissa om tåget är öppet?Som någons husdjur lydigt kopplade och med minst en knivudds skam liksom i förväg står vi där. Vi sneglar på varandra, står den och den här för att den vill ha frisk luft i lungorna så länge som möjligt eller väntar också han på att någon ska böja sig fram och trycka trycket av skam på den där löjliga lilla knappen. Ett tåg ska inte öppnas med en knapp, det är nästan framtidsvärre än AI. Jag vill ha ett handtag, ett rejält, som vrids ner eller åt sidan. Det ska inte vara digitalt att komma ombord. Jag hade en ny begagnad kofta och kände mig söt och tillgänglig som ett tåg med en ful knapp. Birgitta bjöd på basmatiris och sås med tofu. Till det drack vi ett litet glas rött från Argentina. Birgitta försökte berätta att hon tittar på det där programmet vad det nu heter med han den där partiledaren vad han nu heter, han som har varit amabassadör i Sydakrika och Island. Jag visste precis vad hon pratade om men hon får INGEN HJÄLP. Kom på själv om du ska prata om något. Utöver det är jag svårt ointresserad av lekprogram. Jag vill ha kärlek. Kan någon berätta för Birgitta att jag inte gillar sött. Jag gillar inte fika och jag gillar inte bakelser och jag gillar inte tårta och jag gillar verkligen inte en söt bakelse som är en tårta. Men visst ja, jag har ju berättat för Birgitta att jag inte gillar sött och efterrätt och bakelser. Men hon vet inte vad Håkan Juholt heter och hon minns inte vad jag säger. Så här ska jag inte behöva ha det. Jag åt upp den. Men jag är inte glad. Köksvägg känd från den där gången hon skulle opereras för sin himla cancer. Jag äter inte frukt och grönt till frukost, jag måste belönas när det är morgon. Jag vill ha protein och ägg och yoghurt och ost och salt och bröd rostat svart så att larmet går och sedan måste jag raka det brända med matkniv i diskhon.
