Säg en sak som är roligare än att köpa kläder till min pappa. Jag slutade köpa kläder till barnen för flera år sedan. Ingen blir glad, provar och springer och speglar sig, allt går sönder och sedan växer de ut plaggen efter tre månader och allt börjar om. Igår ringde jag till Elin som slog på Facetime till sin utsikt som var pappa som drack en kopp te med sina fåralår vinklade i kökssoffan. "Jau lejste om Halleballe" ropade han mellan koppen och Barometern. "Va?""Jau lejste om HALLEBALLE som haur ont näer hon kissar."Ah, han har läst min krönika i senaste numret av Femina som handlar om Halle Berry hos gynekologen. En gång för väldigt många år sedan började pappa prata om Betty Warren och det var så himla roligt när vi kom på att han menade Warren Beatty. På tal om gamla Hollywoodstjärnor så såg jag bilder från Gene Hackmans hus idag. Varför gjorde jag det? Varför finns det bilder från hans hem på internet? Varför är världen så ovärdig? Varför måste vi veta hur de dog och att det låg en död hund i en garderob och att det var råttor och råttvirus och ostädat? Och varför såg det jättemycket ut som hemma hos mig? I helgen rensade jag i sovrummet igen. Sålde kläder. Varför tar de aldrig slut, jag hade inte så många från början? Idag spelade mitt yngsta barn fotboll för första gången. Det var prova-på-fotboll för barn i nybörjaråldern och när jag hämtade honom på fritids så gjorde han två arga rynkor mellan ögonen och ställde sig i ett hörn. "Jag HATAR fotboll."Oookej. Jag försökte vara fembarnsmamman jag vet att jag har inom mig. Jag var lugn och nästan log så cool jag var, jag sa Kom nu, på det där obrydda sättet. Sen ramlade jag ner till tvåbarnsmammapinnhålet och sa att då blir det ingen skärm den här dagen och då beställde han typ en taxi och åkte mot rött till fotbollen. Jag satt och frös i aprilkvällningen, tittade på mobilen och tittade då och då upp och låtsades som att jag älskar att titta på mitt barn som är en prick femtio meter bort medan han låter bli att göra som ledarna säger. Jag hittade en klänning till ett bröllop men köpte den inte, tittade upp och såg barnet som gick runt med en fotboll i handen och fotbollen hade han klätt i sin keps. Vad med han var just då, jag kan lika gärna titta i mobilen. Åh, jag hoppas att de andra föräldrarna tittar på mig och dömer mig, så SKÖNT. Vad arg jag låter. Det är jag nog inte. Lite trött kanske. Men det är Joachims fel. Måndag, tisdag, onsdag och torsdag kväll är han borta den här veckan. För en stund sedan kom han hem från en afterwork där de hade bowlat och gjort sådana där challenges. Han kom in i köket med medalj och buffémin. "Släng in en tvätt or lose me forever för helvete", sa jag och kramade diskhandskarna om en plåt som har ett lager av vad ÄR det ugnsplåtar alltid har på sig? Jag skulle möta mitt barn på stan. "Jag såg dig på långt håll och undrade vad du hade på dig."Jag undrar också lite, men det sa jag inte till henne. Eller, jo, det gjorde jag. Jag sa att det var en scarf, men det är väl mest en filt. Och då sa jag det också. För jag ger tydligen bara upp. Joachim sa att jag inte fick sätta tulpanlökar i kryddlandet. Där fick han. Vad mer? Jo, det finns ett nytt poddavsnitt ute i det allra dettaste av nu. Bli prenumerant och missa oss aldrig. Vi vill vara tulpanerna mitt i er persilja. Vi vill vara filten runt era halsar. Vi vill vara er unge på stan som ger er vad ni tål. Vi vill vara kepsen på er fotboll. Vi vill vara ert vaccin mot råttvirus. Vi vill vara Halle till er balle.
