Jo vi ämnade oss till stadens centrum, Lasse och jag. Vi tog bussen som stannar alldeles intill vår egen härd. Jag placerade vagnen där jag alltid ställer den och sätter mig på andra sidan bussen med en lång fot mot vagnens hjul. Och så åker bussen. Någon plingar, bussen stannar, ingen kliver av. Någon plingar, bussen stannar, ingen kliver av. Någon plingar, bussen stannar, ingen kliver av. Någon plingar, bussen stannar, ingen kliver av. Någon plingar, bussen stannar, ingen kliver av. Någon plingar, bussen stannar, ingen kliver av. Ungefär här vänder sig busschauffören och tittar bakåt i bussen. Han är finlandssvensk, det hörde jag inte när jag betalade. "Fem far dett såm plingade?" Jag rycker på axlarna och tittar anklagande över axeln. "Är dett kanse baarnet?" Jag ser plingknappen, förrädiskt nära Lasses hand. Lasse ser väldigt oskyldig ut, inte har han gjort något. Oj då, jag trodde det där var en dörröppnarknapp, den ser ju alls inte ut som andra plingknappar. "Är det en plingknapp?" frågar jag busschauffören och pekar mot knappen med Lasses fingeravtryck på. Busschauffören vänder sig framåt med blicken mot vägen, kör ut i trafiken med ett VROOOOOM och säger torrt; "Appselut"
